Att läsa kostråd är ett bra sätt att ge sig själv dåligt samvete, åtminstone är det så för mig. Jag äter en del fisk, men det finska Livsmedelsverkets råd om att ”äta fisk åtminstone två gånger i veckan och variera mellan olika sorter” följer jag inte riktigt. Jag äter fisk lite för sällan och framför allt är jag för dålig på att variera mellan olika sorter. På Livsmedelsverkets hemsida står det att fisk bland annat innehåller flera olika vitaminer, nyttiga fettsyror och järn. Det visste jag redan. Men det står också att fisk innehåller ”rikligt med godartade proteiner”. Något jag inte kände till är att olika proteiner är olika bra beroende på hur mycket essentiella aminosyror de innehåller. Rätt mängd essentiella aminosyror gör att kroppen tar upp proteinet optimalt, och här utmärker sig alltså fisk i positiv bemärkelse!

Något jag bekymrat mig över, och som gjort att jag till viss del dragit mig för att äta fisk, är de miljögifter och tungmetaller fisk från Östersjön innehåller. Enligt kostråden bör jag äta fisk minst två gånger i veckan, men kan jag verkligen äta fisk från Östersjön två gånger i veckan utan att det skadar min hälsa? Enligt Livsmedelsverket i Sverige, som har väldigt strikta rekommendationer, är det okej för mig som vuxen att äta vildfångad fet Östersjöfisk, till exempel strömming och lax, högst en gång i veckan för att inte få i mig för mycket dioxin och PCB. Rovfiskar som exempelvis abborre, gädda och gös – som innehåller kvicksilver – kan jag också äta max en gång i veckan. Odlad fisk kan jag äta hur mycket som helst eftersom den knappt innehåller några miljögifter alls. Så genom att varva mellan olika sorters vild samt odlad fisk kan jag utan problem äta fisk många gånger varje vecka.

Miljön då? Är det bra för miljön och cirkulationen av näringsämnen att äta fisk? Och vilken fisk ska jag äta för att den negativa påverkan på biologisk mångfald, cirkulation av näringsämnen och klimatet ska vara så liten som möjligt? Enligt WWF:s fiskguide ska vi gärna äta exempelvis odlad regnbåge från Finland samt strömming fiskad i östra Östersjön, det vill säga i närheten av Åland. Däremot menar guiden att vi ska vara försiktiga med eller till och med låta bli att äta gös, abborre och sik som fångats i Östersjön. Gäller det även på Åland att vi ska låta bli eller vara försiktiga med att äta abborre, gös och sik? Nej säger Tom Karlsson, fiskerikonsulent på Ålands landskapsregering, när jag ringer honom och frågar. Den här typen av väldigt breda rekommendationer tar inte hänsyn till de lokala bestånden i åländska vatten, där tillgången på alla de här tre fiskarna är mycket god, något jag själv märker jag fiskar.

– Så du kan utgå från att om det är tillåtet att fiska en viss fisk på Åland är det grönt ljus ur miljösynpunkt. Du lämnar ett väldigt litet avtryck om du äter den här typen av fisk och dessutom är ju rekommendationen från finska Livsmedelsverket att vi borde äta betydligt mer fisk för vår hälsas skull. I synnerhet vad gäller strömming är dessutom halterna av dioxin och PCB på väg ner.

Regnbåge är en lätt fisk att tillaga, till exempel tillsammans med grädde och purjolök

Hur är det då för gravida, som dels ska vara betydligt försiktigare med vildfångad fisk, dels har ett stort behov av omega 3 och d-vitamin som finns i framför allt fet fisk? Den odlade fisken må ha ett dåligt rykte, men faktum är som sagt att regnbåge som odlas i Finland har fått grönt ljus i WWF:s fiskguide. Så under utmaningen gav jag mig ut till Brändö lax, en av flera stora fiskodlingsföretag på Åland. Det var något av en ögonöppnare att prata med vd:n Karl-Johan Henriksson som förklarade att ju mer miljövänlig fiskodlingen är, desto bättre går det ekonomiskt för den.

Traditionellt har problemet med fiskodlingar varit läckaget av näringsämnen, vilket både är dåligt för miljön och fiskodlingsföretagen. Fiskodlingarna vill givetvis inte köpa en massa näring i form av foder som, bokstavligt talat, sedan kastas i sjön. De vill förstås ta upp så mycket det bara går av näringen igen i form av fisk som går att sälja. Därför har det skett stora framsteg inom framställningen av foder som gör att för varje 1,1 kilo foder som fiskarna får produceras det 1,0 kilo fisk, det vill säga det läcker ut väldigt lite näring i havet.

Fredrik fick med sig tre stora regnbågar hem från Brändö lax

Sammanfattningsvis visade sig det här vara en ganska enkel utmaning när jag väl trängt igenom motstridiga hälsorekommendationer, miljöråd som är dåligt anpassade efter lokala förhållande samt mina egna fördomar om fiskodlingars miljöpåverkan och hur mycket gift fisk från Östersjön innehåller. Så jag tänker definitivt fortsätta äta fisk minst två gånger i veckan, helst åländsk sådan.

Ta testet i matmedborgarskap!

Powered by Invenire