Ät rekommenderad mängd mejeriprodukter

FREDRIK AGERAR FÖRSÖKSKANIN

Hur mycket och vilka mejeriprodukter ska man äta? Hur påverkar valet av mejeriprodukter det lokala livsmedelssystemet? Är det alltid bättre för miljön att byta ut mejeriprodukter mot växtbaserade alternativ?

FREDRIK TESTAR MATMEDBORGARSKAP

VAD ÄR MATMEDBORGARSKAP?

FAKTA OM PROTEIN

Mar 9, 2020

Den här gången var mitt uppdrag att äta den rekommenderade mängden mejeriprodukter och kött samt, i vanlig ordning, reflektera kring hur mina val påverkar allt från vårt livsmedelssystem till min egen hälsa. Jag började med att ta mig an mejeriprodukterna, så köttdelen av utmaningen kommer i del 2.

Enligt de instruktioner jag fick skulle jag följa Livsmedelsverkets råd att konsumera 5–6 deciliter flytande mejeriprodukter och 2–3 ostskivor om dagen. Mejeriprodukterna ska enligt Livsmedelsverket dessutom ha en så låg fetthalt som möjligt eftersom lättprodukter innehåller lika stora mängder nyttiga saker, minus det mättade fettet som vi bör äta mindre av.

Gällande mängden mejeriprodukter ligger jag redan bra till. Jag äter varken för lite eller för mycket mejeriprodukter, utan ganska exakt enligt rekommendationerna. Däremot har jag aldrig ens reflekterat över fetthalten i de mejeriprodukter jag konsumerar, i synnerhet gällande ost och yoghurt. Så det första jag gjorde var att undersöka vilken fetthalt de mejeriprodukter jag äter har och ta reda på om de finns alternativ med en lägre fetthalt.

Jag kom ganska snabbt fram till att jag utan problem skulle kunna byta ut de flesta mejeriprodukter jag idag konsumerar till mer fettsnåla alternativ. De största boven i vårt kylskåp visade sig vara en importerad gräddost som, förutom att den är en riktig fettbomb, inte ens är speciellt god. Det lokala mejeriet erbjuder ostar som innehåller så lite som 8 gram mättade fetter per 100 gram ost, jämfört med gräddosten som ligger på 30 gram mättat fett per 100 gram ost.

Jag äter som sagt redan i dag den rekommenderade mängden mejeriprodukter, men de senaste sex månaderna har jag dragit ner något på min konsumtion av mjölk. På grund av hänsyn till miljön har jag ersätt mjölken i mitt kaffe med en havredryck. Men under den här utmaningen bytte jag tillbaka till riktig mjölk. Jag kände mig därför tvungen att försöka reda ut vilka för- och nackdelar det kan finnas med att välja mejeriprodukter i stället för vegetabiliska alternativ och hur mitt val påverkar vårt livsmedelssystem.

För att få svar på mina frågor besökte jag två åländska mejerier – det lilla gårdsmejeriet Mattas samt ÅCA, det med åländska mått stora mejeriet. Det visade sig att båda verksamheter arbetar mycket med cirkulära flöden. ÅCA är en föregångare inom cirkulär ekonomi och har tillverkat biogas av sina restprodukter (vassle och svinn från produktionen) i över tio år. Även på Mattas tas restprodukterna tillvara där vasslen blir mat för Nygårds skogsgrisar.

Det lilla gårdsmejeriet Mattas i Finby tillverkar en mängd produkter av sin ekologiska mjölk, bland annat yoghurt, glass, grill- och stekost samt vitmögelostar. Gården har även ett starkt miljötänk, där vasslen exempelvis används som foder vid en närbelägna Nygårds skogsgrisar

Jag bekantade mig också på allvar med mejeriernas produkter – till exempel Mattas glass, grill- och stekost och yoghurt samt ÅCA:s olika ostar, där jag fick smaka på en Ålands specialost som hade lagrats i tolv månader. Båda mejerier använder småskaliga, traditionella metoder i sin tillverkning – där till exempel ÅCA:s sätt att tillverka smör är rena stenåldersmetoden jämfört med hur moderna mejerier gör. Och det är också därför de åländska mejeriprodukterna håller så hög kvalitet – för det gör de faktiskt om man tar sig tid att smaka och jämföra.

Jag vet inte om det är bättre för miljön att välja lokalproducerade mejeriprodukter eller importerade havresubstitut. Men efter mina besök på ÅCA och Mattas lutar jag åt att det kanske ändå är bättre att välja riktiga mejeriprodukter med tanke på hur mycket de här två verksamheterna anstränger sig för att minimera sin påverkan. Något jag däremot är säker på är att den sociala och ekonomiska hållbarheten gynnas av att jag väljer produkter från ÅCA och Mattas.

ÅCA är en föregångare inom cirkulära flöden, där det åländska mejeriet i över tio år tillverkat biogas av sina restprodukter. Hungry for Saltviks försökskanin Fredrik besökte mejeriet för att bekanta sig med ÅCA:s produktion och hållbarhetstänk.

Tänk vad mycket fattigare vår matkultur och vår landsbygd skulle vara utan mejerier som förädlar den mjölk som produceras. Tänk om det inte fanns åländska ostar, åländskt smör eller åländsk yoghurt? Tänk om det bara producerades råvaror på landsbygden som skeppades iväg till Finland eller Sverige och om det därmed skulle vara omöjligt att svänga in på ett gårdscafé och ta sig en lokalproducerad glass? Jag vet inte vilka arbetstillfällen men konsumtion av Oatly skapar, men de som kan försörja sig tack vare att jag dricker åländsk mjölk och äter åländsk är väldigt tydligt.

Så den kanske viktigaste följden av den här utmaningen är jag tänker sluta ta tillgången på lokala mejeriprodukter för givet. Jag tänker äta mina 5-6 deciliter flytande mjölkprodukter och 2-3 ostskivor om dagen och framför allt tänker jag bli betydligt mer noggrann gällande vilka mejeriprodukter jag väljer. De åländska produkterna må vara dyrare, men med tanke på hur de tillverkas är de högst antagligen både bättre för min hälsa och bättre för vårt livsmedelssystem. Så havredryckerna lämna jag till dem som inte tål mejeriprodukter.

Däremot är jag osäker på om jag tänker följa rådet att välja fettsnåla mejerivaror. Visst, de finns, men jag tycker till exempel inte fettfri mjölk är lika god som lättmjölk och de allra mest fettsnåla ostarna är heller inte lika goda som de med en måttlig fetthalt. Det verkar också finnas lite delade meningar om hur skadligt mättade fetter egentligen är – så jag tar risken att fortsätta äta måttliga mängder mättat fett. Men den importerade gräddosten är numera portad från vårt kylskåp!

Hungry for Saltviks försökskanin Fredrik sammanfattar utmaningen att äta mejeriprodukter enligt Livsmedelsverkets rekommendationer..

FAKTA OM PROTEIN

På vilket sätt hänger produktionen av kött och mejeriprodukter ihop med näringskretsloppet?

Det viktigaste sambandet mellan produktionen av animaliska livsmedel och näringskretsloppet stavas gödsel! Antalet boskapsdjur räknas en gång varje år och den 1 maj 2019 fanns det hela 8.250 kor och 8.410 får på Åland, betydligt fler än det bor människor i Mariehamn till exempel. Det här betyder att det skapas en hel del gödsel på Åland! Det kossorna och fåren släpper ut innehåller stora mängder av de viktiga näringsämnena kväve och fosfor – det vill säga samma två ämnen som vi behöver på våra åkrar för att kunna odla saker. Så att sprida ut gödslet på åkrarna löser väl därmed problemet med vad vi ska göra av all dynga?

Ibland kan det vara så, men det är inte alltid riktigt så här enkelt. Till exempel är det inte sagt att gödslet och de åkrar som är i behov av gödsel ligger nära varandra. Då måste gödslet transporteras, ofta ganska långa sträckor dessutom. Det behövs även speciella maskiner för att sprida ut gödslet på åkrarna. De här maskinerna kan vara rätt tunga, vilket sliter på marken och kan göra att jordmånen blir för kompakt. Kogödsel är även flytande, vilket gör att det tar upp ganska mycket plats. Det här innebär i sin tur höga kostnader. Dessutom är det obehandlade gödslets näringssammansättning inte helt idealiskt för växter.

Så vad kan vi göra åt det här problemet? Gödslet kan behandlas på olika sätt så det bättre lämpar sig för att spridas ut på åkrarna. Till exempel går det att separera den flytande delen av gödslet som innehåller kväve och den fasta delen som innehåller fosfor. Det här gör att gödslet blir lättare och billigare att lagra, transportera och sprida ut.

Ett annat sätt att behandla gödslet är i en biogasanläggning. De rötrester som blir kvar efter att biogasprocessen är färdig kan lättare tas upp av grödorna och är torrare än obehandlat gödsel. Förutom att biogasprocessen skapar ett bättre gödsel gör den att vi tar tillvara den energi som finns i den dynga som kommer från mjölk- och köttgårdar. Här kan du läsa mer om hur Orkla och Haga kungsgård jobbar med att ta tillvara både näringen och energin i gödslet på ett sätt som gynnar dem båda.

Fredrik Rosenqvist jobbar som frilansjournalist, föreläsare, copywriter, författare och utredare. Han bor på Åland och har ett starkt engagemang för hållbarhetsfrågor, som han bland annat skriver om på sin hemsida pagronkvist.ax

Läs om Fredrik’s journey!

Slutet på resan: 90% matmedborgare!

Vad händer om man under ett års tid utmanar en vanlig ålänning att bli matmedborgare? Börjar han tänka, äta och agera på ett sätt som verkligen bidrar till att skapa ett mer cirkulärt och hållbart lokalt livsmedelssystem?