Den här gången blev min uppgift att gå lite mer på djupet gällande näringsämnens roll i vårt livsmedelssystem. Bland annat skulle jag undersöka hur mycket konstgödsel jordbruket använder på Åland.

En av de viktigaste sakerna jag har lärt mig hittills genom att pröva på att vara matmedborgare är hur olika typer av gödsel påverkar vårt livsmedelssystem i allmänhet och vår jordmån i synnerhet. När jag gick in i det här projektet hade jag, som de flesta vanliga människor, en vag uppfattning om att det finns vissa problem med att använda konstgödsel utan att jag riktigt kunde redogöra för exakt vilka typer av problem det handlar om. Nu när jag fått en anledning att sätta mig in i fråga vet jag bättre.

Ta till exempel det här med energi. Att framställa det kväve som används i syntetiskt gödsel är en väldigt energikrävande process, i synnerhet om tillverkningen sker i en omodern anläggning. Det går åt enorma mängder fossil gas till den process där kväve utvinns ur luften, vilket förstås inte är speciellt positivt ur klimatsynpunkt. Det här kan jämföras med att odla gröngödslingsvall, där klövern binder kvävet som finns i luften utan att vi behöver göra av med någon energi alls. Snarare gör vallodling att vi kan producera förnyelsebar energi i form av biogas.

Förutom kväve (och kalium) behöver våra grödor även fosfor för att växa. Fosfor till konstgödsel utvinns ur gruvor, där Västeuropas enda fosforgruva som fortfarande är i drift råkar ligga i Finland. Problemet är återigen att processen är energikrävande och att de depåer av fosfor som går att utvinna kan hålla på att ta slut. Fördelen med naturgödsel är att den fosfor vi tar bort från marken när vi skördar återförs på naturlig väg, vilket gör att vi inte behöver återvinna den ur gruvor.

Så hur cirkulärt är det åländska livsmedelssystemet i dag mätt i vår användning av konstgödsel? Att andelen ekologiska jordbruk ökar på Åland borde vara ett tecken på att vårt livsmedelssystem blir mer och mer cirkulärt. Användning av syntetiskt gödsel tillåts bara i undantagsfall inom ekologiskt jordbruk, så att andelen åkermark med ekologisk odling på Åland ökat från 24 till 34 procent de tio senaste åren borde ju innebära att vår import av konstgödsel minskat kraftigt.

Även de åländska jordbruk som inte är ekologiska borde ha minskat sin användning av konstgödsel. För att få tillgång till miljöersättning ställs nämligen krav på en “balanserad användning av näringsämnen”. Enligt Tina Danielsson, lantbruksinspektör på landskapets näringsavdelning, ställs hårda krav på jordbrukarna som i många fall tycker att de egentligen tillåts gödsla alldeles för lite.

Därför kom det lite som en överraskning när jag upptäckte att både importen och användningen av konstgödsel på de åländska gårdarna ser ut att öka, eller den minskar åtminstone inte. Mellan 2010 och 2014 såldes i genomsnitt 686 ton kväve per år till de åländska gårdarna, men mellan 2014 och 2018 hade den här siffran ökat till i genomsnitt 727 ton per år. Mellan 2010 och 2014 gödslade de åländska gårdarna i genomsnitt sina åkrar med 50 kilo kväve per hektar, men mellan 2014 och 2018 hade siffran stigit till 52,5 kilo per hektar. Även importen av fosfor har ökat, men inte med lika mycket.

Joachim Regårdh, växtodlingsrådgivare på Ålands hushållningssällskap, säger att den lilla ökningen kan bero på att fler jordbrukare satsat på att få skördar av bra kvalitet de senaste åren genom att gödsla något mer.

– Men överlag använder jordbrukarna på Åland en lagom mängd gödsel. Vi ligger till exempel inte alls på samma nivå som i Holland, där de har en väldigt intensiv grönsaksproduktion. Att de gödslar så mycket mer gör att de får större skördar, men det leder också till en kraftig övergödning. Vi har också en viss övergödning, men frågan är om den orsakas av det jordbruk som vi bedriver i dag.

Joachim Regårdh säger att handelsgödseln spelar en oerhört viktig roll i dagens jordbruk, även på Åland.

– Viss kan vi sluta använda handelsgödsel, men det skulle innebära att maten vi producerar håller precis jämn takt med befolkningsökningen och att vi hela tiden ligger på gränsen till svält. Så vi måste fråga oss vad målet med vår odling egentligen är. Om målet är att producera ett överskott räcker inte den naturgödsel som finns på Åland till.

På samma gång som vi inte klarar oss utan handelsgödsel säger han att det finns poänger med att göra produktionen och hanteringen av gödsel mer cirkulär.

– Vi ska absolut försöka skapa ett bättre kretslopp. I dag produceras kväve i stor utsträckning med hjälp av fossil energi, men genom att använda förnyelsebar energi i stället kan framställningen av kväve göras helt klimatneutral, säger han och fortsätter:

– Cirkulationen av fosfor är dessutom en riktig ödesfråga. Vi vet inte hur länge det tar innan den fosfor vi kan utvinna ur marken tar slut. Innan det händer måste vi bli bättre på att återcirkulera fosfor bland annat genom att bygga om våra avloppssystem. Jag inte vill vara någon domedagsprofet, men det är en allvarlig fråga som forskare och politiker på allvar borde ta tag i.

Att gödsla tillräckligt är inte bara viktigt för att få goda skördar i det korta loppet. Om vi inte tillför näringsämnen till jorden sjunker mullhalten på sikt och den blir mer eller mindre till sand. Joachim Regårdh säger att man än i dag kan se att jordar som ligger längre från de ställen gårdarna låg på har en sämre kvalitet eftersom man förr sällan körde ut gödsel till de marker som låg längre bort.

– Det var en slags rovdrift på jorden. I dag kan vi däremot se att mullhalten är jämförelsevis hög på Åland, bland annat tack vare att vi gödslar jorden. Så att gödsla jordarna rätt, oavsett om det sker genom handels- eller naturgödsel, gör att vi inte tär på den och att den också kan vara en bra kolsänka.

Som vanligt är därmed saken inte svart eller vit. Att vi använder konstgödsel på Åland, och att användningen dessutom kan öka under vissa år, behöver inte vara dåligt. Speciellt inte om alternativet är att inte gödsla alls och därmed tillföra för lite näringsämnen till jorden, vilket förutom att vi får mindre skördar och gör att jorden på sikt blir till sand.

Däremot har jag fått en större förståelse för hur viktigt det är att försöka sluta kretsloppet så mycket som möjligt – oavsett om det handlar om att hushålla med den begränsade mängd fosfor som finns på vår planet, se till att vi producerar kväve utan att använda fossila bränslen eller något så enkelt som att använda vattnet flera gånger i en tomatodling.

Powered by Invenire

Hungry for Saltvik drivs av Invenire Market Intelligence Oy Ab. Projektet finansieras till största del av Miljöministeriet (program för främjande av återvinningen av näringsämnen och förbättring av Skärgårdshavets tillstånd) med Orkla Confectionery & Snacks Finland som medfinansiär. 

Vårt mål på Invenire är att få fart på livskraftiga livsmedelssystem – system som, både tack vare sin utformning och struktur, kan ha positiva effekter, skapa nya möjligheter och få både människor, företag och samhällen att blomstra.