FREDRIK AGERAR FÖRSÖKSKANIN
Lev som Axgan
Går det att leva på enbart åländska livsmedel även om det är mitt i vintern? Vilka typer av lokal livsmedel finns det, var får man tag i dem och hur mycket god mat och goda smaker går den som lever som Axgan miste om?
Den här gången var mitt uppdrag att i så stor utsträckning det går äta lokalproducerad mat, det vill säga att leva som Axgan. Mina främsta utmaningar var att äta lokalt, utan att det leder till att min kost blir mindre balanserad eller att jag känner att jag går miste om en massa gott.
Det här låter kanske lite tragiskt, men något av det jag uppskattar mest i livet är mat. Bland det absolut bästa jag vet är att äta gott och när jag inte äter tycker jag om att prata och läsa om mat. Vissa äter för att leva, jag lever för att äta.
Jag äter redan ganska mycket åländsk mat. Åtminstone trodde jag att jag gjorde det fram tills jag fick den här utmaningen. För när jag gick igenom var jag brukar köpa mest av en normal månad chockades jag av hur mycket importvaror jag ändå konsumerar.
Jag är till exempel en storkonsument av olivolja, konserverade tomater och pasta från Italien, vitlök och citrusfrukter från Spanien, kaffe från Centralamerika, skaldjur från Norge, kyckling från Sverige och mjöl från antingen Finland eller Italien. Bland mina vanligaste inköp finns även tonfisk, kikärter, linser, vegetariska hamburgare, vin, kapris, oliver, havredryck, fransk senap, parmesan, pecorino, fonder, kryddor och vinäger. Jag äter mycket åländskt, men tyvärr inte så mycket som jag trodde.
Eftersom utmaningen visade sig bli så mycket större än jag hade förväntat mig tog jag mig an den på ett ganska systematiskt sätt. De fyra viktigaste sakerna i min dagliga kost är kolhydrater, protein, grönsaker och fett. Så jag fokuserade på att försöka hitta 100 procent åländska alternativ till de här fyra grundbultarna i min mat, snarare än att försöka byta ut svartpeppar och vinäger mot lokala alternativ.
Kolhydrater: Det första jag gjorde var att ta kontakt med Överängs kvarn i Saltvik, som specialiserar sig på åländska ekologiska spannmål och baljväxter. Deras produkter finns till viss del i mataffärerna, men allt de tillverkar finns inte att köpa i butik. Kvarnen visade sig vara en guldgruva för en Axgan. Förutom att Överängs tillverkar ekologiska mjölsorter har de även slipad spelt (så kallad speltotto) som kan ersätta ris, pasta som de tillverkar själva på åländskt mjöl och åländska ägg, havregryn, ekologiska ärtor och kallpressad rapsolja.
Utan Överängs produkter hade jag inte klarat utmaningen. Jag hade tvingats avstå från både bröd, pasta, gröt, vegetabilisk olja och något som kan ersätta ris, vilket inte hade fungerat för mig. Under min Axgan-utmaning har en produkt från Överängs kvarn ingått i nästan varje måltid – oavsett om det rört sig om havregrynsgröt, bröd eller plättar till frukost alternativt pasta, risotto eller ärtsoppa till middag. Eftersom jag har kunnat komplettera spannmålen med åländsk potatis visade sig kolhydraterna inte bli något problem alls.
Protein: Något brist på animaliskt protein på Åland finns det inte. Tack vare det lokala slakteriet, de utmärka möjligheterna till jakt och fiske, en stor produktion av mejeriprodukter och ägg samt en stor mängd mindre producenter som har allt från kor till lamm, getter, grisar, hjortar, vildsvin, kycklingar och ankor håller det lokala utbudet världsklass. Det enda som är lite knepigt att få tag i är kycklingkött. Det är inte omöjligt – men det kräver att man själv försöker komma i kontakt med mindre uppfödare.
Det absolut svåraste med att vara Axgan vad gäller protein är att försöka hålla nere mängden animaliskt protein i allmänhet och mängden rött kött i synnerhet. Utbudet av vegetabiliskt protein är otroligt skralt vintertid, där man av naturliga skäl inte hittar speciellt mycket åländska linser, nötter eller sojabönor. Det finns ärtor, men inte så mycker mer. Åländsk kyckling är som sagt mycket svår att få tag i och östersjöfisk ska man enligt rekommendationerna inte äta för ofta på grund av miljögifter. Så det blev mycket kött, ägg och ost under min Axgan-uppgift.
Grönsaker och frukt: Föga förvånande visade sig grönsaker bli den största utmaningen med tanke på årstiden. Det finns inte så mycket mer än morötter, lök, potatis, rödbetor och äpplen i början av februari. Om någon månad är dessutom de åländska äpplena slut. Som det ser ut nu är inte utbudet av åländsk frukt och åländska grönsaker tillräckligt stort vintertid för att det ska gå att vara Axgan, åtminstone inte om man håller sig till vanliga matbutiker. För att det ska fungera krävs det ett stort mått av engagemang, kunskap och planering. Så nu blev det mest morötter, lök och äpplen för min del, vilket skulle bli väldigt tråkigt i längden. Till exempel har jag saknat mina krossade tomater från Mutti något enormt!
Om jag verkligen gick in för att bli Axgan på helårsbasis skulle jag behöva odla eller köpa tomater, baljväxter, broccoli med mera för allt vad tygen håller under sommaren och sedan på olika sätt konservera dem inför vintern. Jag skulle också antagligen behöva komma i kontakt med andra som syrar eller på andra sätt konserverar grönsaker för att antingen byta till mig eller köpa det jag saknar. Så det är inte omöjligt, men betydligt mer arbetsdrygt än att bara köpa italienska konserverade tomater eller fryst broccoli i butiken.
Det jag i första hand tar med mig från den här uppgiften är hur lätt, gott och relativt billigt det ändå är att vara Axgan när det kommer till spannmål och animaliskt protein. Jag behöver inte köpa importerad pasta eller importerat ris, utan det finns lokala alternativ som absolut håller måttet, något jag var skeptisk till före jag inledde den här utmaningen. Så hädanefter blir det bara åländskt mjöl, åländsk speltotto och åtminstone till största del åländsk pasta för min del.
Åländskt kött samt åländska ägg och mejeriprodukter är en självklarhet att fortsätta med. Åländska ekologiska ägg från Skimra gård, lammentrecote från Marskogens lamm och griskind från Nygårds skogsgrisar slår de flesta importvaror. Jag ska också försöka öka mitt intag av åländsk fisk samt försöka byta ut bananer, broccoli och blodapelsiner vintertid mot lokala grönsaker och frukt i den mån det går. Däremot finns det inte en chans att jag skulle klara mig utan kaffe eller vin, så 100 procent Axgan blir jag förmodligen aldrig!
FAKTA OM AXGAN
Vad menas egentligen med lokalproducerad mat?
En bra och enkel fråga, utan något riktigt bra och enkelt svar. Det finns ingen officiell eller allmänt accepterad definition av lokalproducerad mat. I Finland används oftast begreppet för mat som tillverkas med lokala råvaror och andra insatsvaror från närområdet. Med vad menas då med “närområdet”? Är det samma by eller stad, samma region, max 100 kilometer från där maten konsumeras, samma land eller samma kontinent? Egentligen är det här upp till dig att bestämma.
Är lokalproducerad mat mer hållbar?
Det här beror på vilket sorts hållbarhet vi pratar om och vad du tycker är viktigast. Det finns nämligen tre olika sorters hållbarhet: miljömässig, ekonomisk och social.
När det gäller ekonomisk hållbarhet leder lokalproducerad mat till att intäkterna stannar lokalt. Lokala företag får intäkter, det skapas arbetsplatser lokalt och det genereras skatteintäkter.
Social hållbarhet kan handla om saker som att skapa trygga arbetsförhållanden eller att stödja det lokala samhället och dess kultur. Det är oftast lättare att försäkra sig om att arbetsförhållandena är bra i ett företag som ligger i närheten. Genom att köpa lokalproducerad mat bidrar du också till den lokala matkulturen och en känsla av samhörighet.
Miljömässig hållbarhet är knepigare. Om en lokalproducerad vara är mer hållbar beror till stor del vilken miljöpåverkan produkten har under hela sin livscykel, bland annat produktion, förpackning, transport och hur resterna tas om hand. Produkten har dessutom påverkan på en mängd olika miljöaspekter, som klimat, biodiversitet, vattenkvaliteten och så vidare.
Lokalproducerad mat ses ofta som miljömässigt mer hållbart eftersom det leder till kortare transporter och för att det kan minska mängden förpackningar. Men riktigt så enkelt är det inte. Forskning som använder sig av en så kallad livscykelanalys har visat att den allra största miljöpåverkan sker i samband med produktionen av livsmedel, inte när de transporteras eller förpackas.
Så det som verkligen spelar roll är på vilket sätt maten och råvarorna som används produceras. Mat som produceras på ett sätt som gör att utsläppen minskar, som stöder den biologiska mångfalden och som innebär att jordmånen mår bra är miljömässigt hållbart – även om den inte är lokalproducerad. Så lokalproducerat är inte per automatik miljömässigt hållbart.
Hur påverkas cirkulationen av näringsämnen om jag väljer att äta lokalproducerat?
Det finns inget givet samband här, men däremot skapas stora möjligheter att skapa ett lokalt och cirkulärt livsmedelssystem om du väljer att äta lokalproducerat. För att sådant system ska skapas krävs samverkan mellan oss “ätare”, jordbrukare, producenter och de som har hand om bioavfallet. Därför är det så viktigt att förstå hur livsmedelssystemet fungerar – hur näringsämnena kommer in i systemet och hur de sipprar ut ur det.
Mycket förenklat ser ett system där vi får näringsämnena att cirkulera lokalt ungefär ut så här:
Fredrik Rosenqvist jobbar som frilansjournalist, föreläsare, copywriter, författare och utredare. Han bor på Åland och har ett starkt engagemang för hållbarhetsfrågor, som han bland annat skriver om på sin hemsida pagronkvist.ax
Läs om Fredrik’s journey!
Ta testet i matmedborgarskap!
Get in touch with us
doorbell@invenire.fi
+358 40 8228 848
Powered by Invenire
doorbell@invenire.fi | www.invenire.fi