FREDRIK AGERAR FÖRSÖKSKANIN

Lev som vegan i två veckor

Hur svårt är det att leva som vegan, vilka lokala vegetabiliska proteinkällor finns det och hur påverkar valet av vegetabiliska proteinkällor näringskretsloppet och vårt livsmedelssystem?

 

Den här gången var min uppgift att leva som vegan i två veckor, undersöka tillgången på lokalproducerade vegetabiliska proteinkällor samt reflektera över hur mycket protein jag egentligen behöver äta.
Det finns en slags besatthet av protein i vår matkultur. Ju mer protein ett livsmedel innehåller, desto nyttigare anser vi att det är. Vi förknippar protein med en hälsosam livsstil och muskler, medan kolhydrater för tankarna till fetma och olika sjukdomar som diabetes, högt blodtryck samt hål i tänderna. Eftersom de flesta av oss hellre blir friska muskelknuttar än sjuka fetknoppar med hål i tänderna försöker vi undvika kolhydrater och få i oss så mycket protein som möjligt.

Jag tänker delvis på samma sätt, även om jag kanske borde veta bättre. När jag fick utmaningen att leva som vegan i två veckor var min första tanke hur jag skulle få i mig tillräckligt mycket protein utan att äta varken kött, fisk, ägg eller mejeriprodukter. Jag såg framför mig att jag skulle bli tvungen att äta enorma mängder nötter, linser och bönor. Och visst är det bra att äta både nötter, linser och bönor som vegan – men några enorma mängder behöver man inte stoppa i sig.

Något jag insett under de proteinutmnaingar som följt på varandra – fisk, mejeriprodukter, kött och vegetabiliskt protein – är att jag överskattat hur mycket protein jag egentligen behöver och underskattat hur mycket protein jag får i mig genom att äta “kolhydratbomber” som vetemjöl och potatis. Det finns många svårigheter med att äta en balanserad kost – men att få i sig en tillräcklig mängd protein är absolut inte en av de största. Tvärtom äter de flesta av oss redan mer protein än vi behöver.

Som framkommit i mina tidigare utmaningar är tillgången på lokalproducerat animaliskt protein väldigt god på Åland – oavsett om vi pratar om fisk, mjölk, ägg eller kött. Hur är det då med tillgången på vegetabiliskt protein?

Något som slog mig när jag handlade mina nötter, linser och bönor är att det dels väldigt sällan står på paketet var de kommer från, dels att de i de flesta fall är importerade från Kanada, Asien eller södra Europa. I vanliga matbutiker är tillgången på lokala veganska livsmedel med högt proteininnehåll rätt dålig. Många typer av av veganska produkter, som exempelvis färs på ärtprotein eller olika bönbiffar, tillverkas i Sverige eller Finland, men råvarorna är importerade.

Så efter att ha gått bet på åländskt vegetabiliskt protein i den vanliga matbutiken drog jag i alla mina kontakter för att få tag i lokalproducerade bönor och andra växter med högt proteininnehåll. Det jag fick tag i var åkerbönor från Johannisberg i Saltvik (som odlas för djurfoder), ärtor från Överängs kvarn samt hampafrön som odlas av en entusiast ute i Finström. Så många fler grödor än så med högt proteininnehåll odlas det inte på Åland – och i dag används de alltså i första hand till djurfoder.

För att ta reda på hur det kan komma sig att utbudet av lokalt vegetabiliskt protein är så dåligt ringde jag Joachim Regårdh på Ålands hushållningssällskap. Han bekräftade bilden av att de enda baljväxter som odlas på Åland i princip är ärter och åkerbönor. Det här beror på att vårt klimat och vår jordmån helt enkelt inte passar för att odla andra typer av bönor och linser eller att det inte finns någon efterfrågan på dem. På vissa ställen på Öland går det utmärkt att odla till exempel bruna bönor, men Åland ligger för långt norrut.

Hungry for Saltviks försökskanin reflekterar hur det är att leva som vegan och frågar sig varför det ska vara så svårt att få tag i inhemskt vegetabiliskt protein.

Däremot sade Joachim Regårdh att det i själva verket odlas väldigt mycket vegetabiliskt protein på Åland i dag, men att det i första hand sker genom att vi odlar vall (det vill säga gräs) som sedan används till djurfoder. Så att tillgången på lokalt kött, mjölk och ost är så god medan tillgången på lokala linser och bönor är så begränsad beror på att vårt klimat och vår jordmån lämpar sig ypperligt för klöverängar, medan det inte är lika lätt att odla de flesta baljväxter så här långt norrut. Då följer det sig naturligt att vi riktat in oss på köttproduktion.

Några problem att producera tillräckligt stor mängd vegetabiliskt protein på Åland finns emellertid inte. Det skulle inte ta speciellt stora arealer i anspråk att odla ärter, åkerbönor, potatis, vete och dinkel så det räckte åt 30.000 åländska vegan-axganer. Att utbudet av lokalproducerat vegetabiliskt protein i dag är så “dåligt” hänger snarare ihop med en brist på efterfrågan – det vill säga att den rätt svaga efterfrågan på vegetabiliskt protein i allmänhet och att vi efterfrågar den typ av växter som inte går att odla här, det vill säga linser och sojabönor snarare än ärter och åkerbönor.

Hur är det då för en person som älskar kött, fisk och ost att leva som vegan i två veckor? Min kanske viktigaste reflektion är att det kräver mycket engagemang, kunskap och planering att leva som vegan – i synnerhet om målet dessutom är att i första hand hålla sig till lokalproducerade livsmedel. Att ha olja i stället för smör på smörgåsen eller att göra egen havredryck att ha i kaffet utgör ingen större ansträngning. Men att få in vanan att blötlägga, koka och grodda diverse baljväxter är ganska krävande. Att leva på veganska halvfabrikat blir nämligen både dyrt och enformigt – så det här med blötläggning, kokning och groddning är mer eller mindre ett måste. Kan jag tänka mig att fortsätta som vegan? Nej, jag tycker alldeles för mycket om både fisk, kött och ost för det.

Det sägs att mänskligheten måste äta mer vegetabiliska livsmedel för att jordens resurser ska räcka till och för att vi ska kunna hejda klimatförändringen. Och så är det säkert. Men något som slagit mig när jag i tur och ordning fokuserat på fisk, kött, mejeri och vegetabiliskt protein är att vi behöver och att det finns plats för alla proteinsorter på Åland. Det finns gott om fisk i våra vatten och den odlade fisken är både överraskande god och miljövänlig. Vi har dessutom bra förutsättningar för att odla vall på naturbeten där både får och kor kan beta, vilket i sin tur gynnar den biologiska mångfalden och vårt kulturlandskap. Och sist men inte minst har vi egentligen väldigt bra förutsättningar att producera nyttigt, gott och fantastiskt billigt vegetabiliskt protein i form av ärter, åkerbönor och hampafrön också.

Det är en stor trygghet i dessa tider att tillgången på lokal fisk, lokalt kött och lokala mejeriprodukter är så god. Men det skulle kännas ännu tryggare om även tillgången på säg åländsk ärtfärs, bönbiffar gjorda på åländska åkerbönor eller varför inte åländskt proteinpulver gjort på lokala hampafrön också skulle vara god. Butikshyllorna skulle kunna vara fyllda av produkter gjorda på åländska ärter, åkerbönor och hampafrön – men de är det inte. Ju fler utmaningar jag genomför, desto mer inser jag hur mycket bättre och mer levande vårt livsmedelssystem kunde bli och hur mycket vi kunde stärka vårt lokala näringskretslopp om vi konsumenter tog oss i kragen och blev matmedborgare. Tänk vad lite större kunskap, fantasi och engagemang skulle kunna åstadkomma!

I sin sammanfattning av veganutmaningen kommer vår försökskanin med lite tips på lokala råvaror som passar bra för den som vill öka sitt intag av vegetabiliskt protein.

FAKTA OM PROTEIN

Vad finns det för samband mellan proteiner och näringskretsloppet?
Det finns ett samband mellan proteiner och cirkulation av näringsämnen som få av oss är medvetna om. Det här sambandet hänger samman med hur mycket protein vi äter. Enligt de studier som gjorts får vi i Finland redan i oss mer protein än vi egentligen behöver. Trots det har det länge funnits en stark trend där många medvetet försöker öka sitt proteinintag ytterligare för att bygga muskler, gå ner i vikt eller av andra skäl. Problemet är att om vi äter mer protein än vår kropp kan ta upp ökar mängden kväve i det avloppsvatten som når våra reningsverk. Ungefär en femtedel av allt kväve som hamnar i Östersjön kommer från kommunala avloppsverk och genom att äta för mycket protein bidrar vi därmed till att förvärra övergödningen av Östersjön och försvaga det naturliga näringskretsloppet.

Fredrik Rosenqvist jobbar som frilansjournalist, föreläsare, copywriter, författare och utredare. Han bor på Åland och har ett starkt engagemang för hållbarhetsfrågor, som han bland annat skriver om på sin hemsida pagronkvist.ax

Läs om Fredrik’s journey!

Slutet på resan: 90% matmedborgare!

Vad händer om man under ett års tid utmanar en vanlig ålänning att bli matmedborgare? Börjar han tänka, äta och agera på ett sätt som verkligen bidrar till att skapa ett mer cirkulärt och hållbart lokalt livsmedelssystem?

Skapa ett cirkulärt livsmedelssystem i Saltvik, del 3

Vad krävs för att på allvar skapa ett cirkulärt livsmedelssystem i Saltvik? Finns det ett sätt att ta tillvara alla näringsämnen? Hur kan vi kunna öka tillgången till lokal mat? Vad krävs för att en stor del av de som bor i Saltvik blir aktiva matmedborgare?

Skapa ett cirkulärt livsmedelssystem i Saltvik, del 2

Vad krävs för att på allvar skapa ett cirkulärt livsmedelssystem i Saltvik? Finns det ett sätt att ta tillvara alla näringsämnen? Hur kan vi kunna öka tillgången till lokal mat? Vad krävs för att en stor del av de som bor i Saltvik blir aktiva matmedborgare?

Skapa ett cirkulärt livsmedelssystem i Saltvik, del 1

Vad krävs för att på allvar skapa ett cirkulärt livsmedelssystem i Saltvik? Finns det ett sätt att ta tillvara alla näringsämnen? Hur kan vi kunna öka tillgången till lokal mat? Vad krävs för att en stor del av de som bor i Saltvik blir aktiva matmedborgare?

Minska ditt matsvinn

Hur stort problem är egentligen vårt matsvinn? Var uppstår matsvinnet? Vad beror det på att vi slänger så mycket mat, och vad kan vi göra åt det?

Mat har blivit en slit och släng-produkt

I och med att våra livsmedel smakar allt mindre, hela tiden blir billigare och säljs i stora travar av företag som i grunden är ointresserade av mat – är det då så konstigt att vi tar dåligt hand om maten? Det frågar sig journalisten och författaren Ann-Helen Meyer von Bremen, som ser en tydlig koppling mellan hur vårt livsmedelssystem ser ut och de stora mängder matsvinn vi producerar.

Undersök hur näringsämnen påverkar havet

Vad händer när kväve, fosfor och andra näringsämnen läcker ut i våra vattendrag? Vad beror den ökande mängden algblomningar på och hur hänger den samman med näringskretsloppet? Vad kan vi göra för att sluta kretsloppet i vår livsmedelsproduktion och därmed minska belastningen på Östersjön?

Lär dig mer om gödsling och näringsämnen, del 2

Vilka näringsämnen behöver våra grödor för att växa, hur ser användningen av gödsel ut på Åland och vilka för- och nackdelar finns det med olika typer av gödsel?

Lär dig mer om näringsämnen och gödsling del 1

Vilka näringsämnen behöver våra grödor för att växa, vilka olika sätt finns det för att tillföra näringsämnen till vår jordmån och vilka är för- och nackdelarna med olika typer av gödsel?

Bli mer självförsörjande på mat del 2

Är det möjligt för olika regioner och länder att bli självförsörjande på mat? Vilka för- och nackdelar finns det med en hög grad av nationell eller regional självförsörjning? Hur skulle Åland kunna bli mer självförsörjande på mat?

Bli mer självförsörjande på mat del 1

Vad krävs det i form av kunskap, arbetsinsats och resurser för att bli mer självförsörjande på mat? Hur förändras du som individ av att odla mer mat själv och hur påverkas livsmedelssystemet om fler av oss blir mer självförsörjande?

Stöd ditt lokala livsmedelssystem

Hur påverkas det lokala livsmedelssystemet av coronakrisen och att restauranger både på land och till havs, kaféer och olika storkök håller stängt? Hur påverkas systemet av att evenemang ställs in och att turisterna kanske helt eller delvis uteblir? Och framförallt, vad kan en enskild matmedborgare göra för att hjälpa till?

Ät rekommenderad mängd kött

Hur mycket kött bör man maximalt äta per vecka, spelar det någon roll vilken typ av kött man äter och hur påverkar valet av kött näringskretsloppet och det lokala livsmedelssystemet?

Ät rekommenderad mängd mejeriprodukter

Hur mycket och vilka mejeriprodukter ska man äta? Hur påverkar valet av mejeriprodukter det lokala livsmedelssystemet? Är det alltid bättre för miljön att byta ut mejeriprodukter mot växtbaserade alternativ?

Ät fisk minst två gånger i veckan

Varför är det viktigt att äta fisk minst två gånger i veckan? Är fisk ett hållbart livsmedel, även om den är odlad? Hur ska man förhålla sig till miljögifter i fisk? Vilken sorts fisk är bäst för både hälsa och miljö och var går den att få tag i?

Lev som Axgan

Går det att leva på enbart åländska livsmedel även om det är mitt i vintern? Vilka typer av lokal livsmedel finns det, var får man tag i dem och hur mycket god mat och goda smaker går den som lever som Axgan miste om?

Separera och återvinn ditt bioavfall

Hur ska man egentligen gå tillväga för att separera och återvinna sitt bioavfall på bästa sätt? Vilken typ av avfall går att kompostera och vilken gör inte det? Är det bättre att ha en egen kompost än att lämna avfallet till Mises eller kommunen? Och vad händer egentligen med det sorterade bioavfallet som samlas in?

34,1 procent matmedborgare

Går det att göra en vanlig ytternäsare som är livrädd för kor till en matmedborgare? Går det att få någon som knappt satt sin fot på en bondgård att börja handla direkt från producenter? Går det att få någon som tycker att all mjölk som närmar sig bäst före-datum “luktar surt” att minska sitt matsvinn?

Fredrik testar matmedborgarskap

Går det att göra en vanlig ytternäsare som är livrädd för kor till en matmedborgare? Går det att få någon som knappt satt sin fot på en bondgård att börja handla direkt från producenter? Går det att få någon som tycker att all mjölk som närmar sig bäst före-datum “luktar surt” att minska sitt matsvinn?

Ta testet i matmedborgarskap!

Get in touch with us

doorbell@invenire.fi

+358 40 8228 848

Powered by Invenire

doorbell@invenire.fi | www.invenire.fi