Fredriks sista uppgift blir att undersöka frågan: tänk om livsmedelssystemet i Saltvik verkligen blev cirkulärt på riktigt? Är det över huvud taget möjligt, vad skulle krävas och hur skulle det gå till?

Det finns många anledningar till att något är omöjligt. Att rita en triangel med fyra hörn är logiskt omöjligt, att konstruera en evighetsmaskin är fysiskt omöjligt att bygga en månraket för två euro är ekonomiskt ogörbart, åtminstone med dagens tekniska och ekonomiska förutsättningar. Att däremot göra Saltvik till Finlands eller kanske till och med världens första näringsneutrala kommun är varken en logisk, fysisk eller ekonomisk omöjlighet.

Som de två första delarna av den här utmaningen visat – och som egentligen alla utmaningar visat – går det alldeles utmärkt att skapa ett i princip helt cirkulärt livsmedelssystem i Saltvik. De ekologiska livsmedel som produceras i kommunen räcker redan idag till att förse alla i kommunen med mat och genom olika tekniska lösningar, som till exempel biogasanläggningar och våtmarker, går det att se till att näringsämnena hålls kvar i systemet.

Så möjligheten att skapa ett cirkulärt livsmedelssystem finns – frågan är vad som krävs för att invånarna, producenterna, kommunen och resten av samhället i Saltvik ska ta vara på chansen? Vad krävs för att människorna i högre grad ska förlita sig till mat som framställs av lokala producenter eller mat som de själva odlat, jagat eller fiskat? Vad krävs för att eliminera det onödiga matsvinnet? Vad krävs för att någon ska satsa på de tekniska lösningar som gör att näringsämnena stannar i kretsloppet?

Det som krävs är helt enkelt att det uppstår en sorts massrörelse kring matmedborgarskap i Saltvik. Att alla kommunens invånare bidrar till minskad import av näringsämnen genom att köpa mat direkt av lokala producenter, att de faktiskt tar vara på all mat de köper och att de verkligen ser till att näringsämnena i det avfall som uppstår återförs till kretsloppet. Om invånarna i Saltvik går från att vara vanliga konsumenter till att bli matmedborgare skapas det i sin tur förutsättningar att satsa på mer lokal direktförsäljning, lokala biogasverk och annat som kan hjälpa till att sluta kretsloppet.

Saltvikaren Johan Mörn är kanske Ålands mest kända matmedborgare och den som myntade begreppet ”axgan”. Hungry for Saltviks försökskanin Fredrik träffade Johan för att prata om vad en axgan är och vilka idéer och visioner han har för att skapa ett mer cirkulärt livsmedelssystem i Saltvik.

För att få några inledande svar på hur Saltvik kan komma vidare besökte jag Ålands antagligen mest kända matmedborgare, saltvikaren Johan Mörn, som till och med myntade begreppet “axgan” för några år sedan. Han säger själv att han är en aktiv matmedborgare för att bidra till att hålla Saltvik levande. Nyckeln till att få andra att bli lika engagerade tror han dels hänger samman med att göra det enklare, roligare och mer lönsamt att till exempel handla lokalt, dels genom bättre koordinering på kommunal nivå skapa ekonomiska förutsättningar för en butik i kommunen som säljer enbart lokala matvaror.

En vision han har är att samla en lokal butik med uteslutande lokala råvaror samt en restaurang som även står för ålderdomshemmet, skolans och dagisets bespisning. Svinnet från butiken, som genom modern teknik inte ens behöver personal, kunden användas i köket som lagar mat till restaurangen samt de olika kommunala verksamheterna. Det här skulle göra att alla i kommunen fick sin mat och sina råvaror från samma plats och att inget gick till spillo. Kanske det här skulle vara ett sätt att skapa den gemenskap, de kontaktytor och den stolthet över det lokala som behövs för att ett cirkulärt livsmedelssystem ska kunna uppstå?

Ett svaghet i vårt moderna samhälle – som delvis förklarar varför vi skapat ett livsmedelssystem som varken gynnar producenterna, lokalsamhället, miljön eller vi som äter maten – är att vi vanliga människor tappat kontakten med produktionen av livsmedel. Vi köper sällan direkt från producenter, rätt få av oss har vuxit upp på en bondgård och våra unga jobbar inte längre med att till exempel rensa sockerbetor på sommaren, vilket var vanligt förr. I Sverige finns det kommuner som köper in sig i andelsjordbruk, där det förutom livsmedel även ingår att skol- och dagisbarn får besöka gårdarna. Kanske det kunde vara en modell för Saltvik?

Hungry for Saltviks försökskanin Fredrik träffar Erika Gottberg på Saltviks kommun för att höra hennes tankar om de möjligheter som finns att skapa ett cirkulärt livsmedelssystem i kommunen.

Jag passade på att besöka Erika Gottberg, byggnads- och miljöinspektör i Saltviks kommun, och glädjande nog är hon positiv till många av de här tankarna. Varför skulle man inte kunna koordinera de kommunala köken med en lokal restaurang och butik med axganvaror, där svinnet togs till vara? Varför skulle inte Saltviks kommun kunna köpa mer direkt från producenter och satsa på fler studiebesök för barn och unga? Varför skulle inte Saltviks kommun kunna gå in för att verkligen bli näringsneutralt?

– Ett sätt skulle vara om Saltviks kommun bestämde sig för att föregå med gott exempel och köra det här på sina egna enheter. Att säga “nu försöker vi maximera det här, punkt slut, kosta vad det kosta vill”. Och ser vart det bär …

Att skapa ett cirkulärt livsmedelssystem i Saltvik handlar egentligen om att alla som kan påverka (det vill säga de flesta) vill och vågar göra det. Att alla beslutar sig för att ta vara på de unika möjligheter som finns i Saltvik att skapa ett cirkulärt system. Att alla vågar sätta upp målet att Saltvik ska bli näringsneutralt och sedan ser vad som händer när alla förhoppningsvis drar åt samma håll. Eller som saltvikaren Johanna Dahlgren, krögare på Pub Stallhagen, svarar när jag frågade henne vad som krävs för att skapa den massrörelse som kan leda till ett cirkulärt livsmedelssystem i kommunen.

– Jag tror bara att vi skulle säga det: “tänk att vi kan bli bäst på det här” och så lägga utmaningen på det. Då tror jag att alla skulle säga “nähä, kan vi bli bäst?”. Jag tror inte människor har tänkt den tanken, att vi faktiskt har den här möjligheten

Fredrik träffar Johanna Dahlgren som driver Pub Stallhagen, krogen som är en riktig pionjär i att bidra till ett mer cirkulärt livsmedelssystem på Åland.

Ta testet i matmedborgarskap!

Powered by Invenire