För ganska exakt ett år sedan fick vår försökskanin Fredrik i uppgift att bli matmedborgare. Hur har det gått för honom, vilka nya vanor har han lagt sig till med och hur tänker han kring fortsättningen med sitt matmedborgarskap?

När jag för snart ett år sedan inledde min resa att bli matmedborgare började jag med att ta testet i matmedborgarskap. Resultatet jag fick då var 34 procent, vilket väl var helt okej. När jag för en timme sedan skulle ta testet på nytt, efter snart tolv månader som försökskanin i Hungry for Saltvik-projektet, trodde jag inte att resultatet skulle bli så värst mycket bättre. För det känns inte som att jag ändrar sättet jag lever speciellt mycket.

Därför var det både häftigt och roligt och framför allt överraskande att min poäng stigit till drygt 90 procent – jag blivit en stjärna i matmedborgarskap! När jag jämförde mina svar med när jag tog testet för ett år sedan insåg jag snabbt vad den makalösa förändringen beror på: jag har kontinuerligt under året lagt mig till med nya vanor och nya sätt att tänka. Eftersom de här förändringarna har varit så gradvisa och utvecklats till just vanor, hobbies eller sätt att ta sig an vardagen tänker jag inte ens på dem längre.

För att ta ett exempel: min första utmaning för snart ett år sedan handlade om att ta hand om mitt bioavfall, och frågan om just bioavfall och matsvinn har återkommit i flera av de utmaningar jag tagit mig an. Tack vare det jag lärt mig genom utmaningarna har vi i mitt hushåll övergått från att sortera vårt bioavfall till att kompostera i en bokashi, vilket blivit så självklart att jag inte ens tänker på det längre. Men när jag tänker på att vi faktiskt gjort den här förändringen inser jag hur bra den har varit. Vi tar nu hand om allt vårt bioavfall själva och använder det i våra land. Med tanke på hur illa bioavfallet hanteras på Åland i dag – något jag blev medveten om tack vare utmaningarna – är det här en rätt viktig insats i vardagen.

Att vi komposterar precis allt bioavfall vi skapar i vår bokashi har också hjälpt oss minska vårt matsvinn, utan att varken jag eller min fru riktigt tänker på det. Det råkar sig så att vi kan hålla oss till att tömma bokashin en gång i veckan om vi är försiktiga med att producera bioavfall och inte slänger någon mat. En bokashi gör att du blir mer medveten om vad och hur mycket du slänger och i och med att du själv måste ta hand om avfallet och hitta någonstans att gräva ner det ser du per automatik till att verkligen inte slänga saker i onödan. Eftersom det inte går att lägga mögliga och ruttna saker i en bokashi är vi dessutom betydligt mer noggranna med att saker vi har i vårt kök verkligen aldrig ska bli så dåliga att de ruttnar eller möglar.

Fredrik sammanfattar sitt år som försökskanin

Ytterligare ett exempel: Tack vare allt jag lärt mig om näringsämnen, kretslopp, självförsörjning och att odla sin egen mat har mitt växthus och mina krydd- och grönsaksodlingar blivit en hobby jag aldrig trodde jag skulle börja med. Trots att vi bara är inne i december planerar jag redan vilka tomatfrön jag ska beställa till våren (jag tror det blir Datterino) och hur jag ska lägga upp säsongens odlingar. Jag bryr mig helt plötsligt om hur jorden i mina land mår och längtar verkligen tills jag får skörda mina första tomater i sommar. Jag ser också fram emot att köpa och byta till mig grönsaker av andra lokala odlare – nu när jag vet hur många duktiga odlare det finns på Åland och hur mycket bättre grönsaker som odlats med lite kärlek smakar.

En annan förändring som skett gradvis är att vi köper betydligt mer mat från lokala producenter och äter mer fisk. Vi har i vårt hushåll helt gått över till åländska spannmål, vi äter betydligt mer lokal fisk och tack vare en av utmaningarna fick jag kontakt med en producent som nu levererar lammkött av Ålandsfår till mig en gång i kvartalet, vilket är en av de godaste köttsorter jag någonsin ätit. I synnerhet att äta fisk vi fångar i fjärden precis utanför vårt hus har fått en helt annan innebörd för mig. Innan det här projektet hade jag inte tänkt på att vi de facto tar upp näringsämnen ur havet när vi äter fisk, och fisken smakar betydligt bättre om du känner att du bidrar till ett friskare hav när du äter den.

En annan sak jag lärt mig under året är att det finns något magiskt bra med välplanerade matinköp och menyer. Ett par gånger i år har jag tagit mig tid att göra en färdig meny för en hel månad och åkt till butiken för att handla allt på en gång. Det här leder till att vi äter mer varierat, äter enligt de kostrekommendationer som finns och faktiskt att matkostnaderna sjunker. När vi inte månadshandlar är det betydligt svårare att äta nyttigt, vi tenderar att köpa mer importerad mat och av någon oförklarlig anledning blir månadskostnaden för mat nästan dubbelt så hög om vi handlar utan att planera.
Så min uppmaning är: Gör samma resa och lägg några månader på att lära dig om matmedborgarskap och försök anamma det i din vardag. Det är lättare och leder till fler och större positiva effekter än du kan föreställa dig. När du på allvar vet varför det gör nytta att odla sin egen mat, fråga efter lokal fisk på restaurangen eller hålla sig till lokala livsmedel känns det betydligt mer meningsfullt och roligt att göra det.

Gällande fortsättningen på mitt eget matmedborgarskap tror jag att bollen nu är i rullning och att jag kommer att bli en bättre och bättre matmedborgare utan att jag ens tänker på det. Jag vill bli ännu bättre på att odla min egen mat, bidra till ett renare hav genom att äta ännu mer fisk fisk, stödja det lokala livsmedelssystemet på Åland genom att handla direkt av producenter och göra allt annat som kännetecknar en matmedborgare – inte för att någon utmanar mig att göra det utan för att det är så förbaskat roligt!

Ta testet i matmedborgarskap!

Powered by Invenire