
Upptäck Åland
Teman som har lyfts fram i projektet
Några viktiga och återkommande teman dyker upp när man undersöker lokala exempel på effektiverat näringskretslopp och matmedborgarskap. Teman är relaterade till värdeekonomin, helhetsförståelsen, kraften i litenheten, den intellektuella äganderätten till livsmedelssystemet, modet att ta sig an nytt och det faktum att det redan finns ett överflöd av färdiga lösningar. Vi upplever att dessa är viktiga element då man skapar ett hållbart livsmedelssystem.
Värdeekonomin
Det moderna livsmedelssystemet har gjort användningen av näringsämnen särskilt lätt och billigt för oss matkonsumenter. Samtidigt betyder det också att vi har fjärmat oss från vad matproduktion verkligen kräver. Det är för lätt att orsaka matsvinn och samtidigt klaga på matens dyra pris om man inte förstår dess värde – hur mycket arbete och andra insatser matproduktionen kräver. Börjar vi uppskatta näringsämnen först när det uppstår en brist på dem?
Vi borde kunna övergå till värdeekonomi, det vill säga till att bättre kunna identifiera värdet förknippat med livsmedelssystemet och kunna se till att det inte går förlorat utan bevaras. Den här typen av värdeekonomi kallas också cirkulär ekonomi. De grundläggande principerna för värdeekonomi – eller cirkulär ekonomi – är enkla:
- Allt som har tillverkats hålls kvar i kretsloppet så länge och så effektivt som möjligt
- Allt nytt produceras så smart som möjligt
- Att behålla och öka värdet är ekonomiskt lönsamt
Helhetsvision och delning
Livsmedelssystemet involverar många olika aktörer: odlare, förädlare, handel, offentliga och privata livsmedelstjänster och naturligtvis matkonsumenter. Ur värdeekonomins synvinkel är också användningen av biprodukter och bearbetningen av biologiskt nedbrytbart avfall samt produktionen av förnybar energi avgörande. Producenterna av insatsvaror såsom foder icke att förglömma.
Helheten är större än summan av delarna. Inget av livsmedelssystemets delar kan fungera ensamt eller isolerat från de andra ̶ livsmedelssystemet existerar endast som en helhet. När man utvecklar livsmedelssystemet lönar det sig därför att försöka hitta fler samarbetsmöjligheter mellan de olika delarna. Det är nödvändigt att dela kunskap, expertis och resurser. Det som behövs är systemtänkande, förståelse för ömsesidigt beroende och ett holistiskt grepp.
Kraften i litenhet
Man tror ofta att saker och ting kan göras mer effektivt genom att koncentrera och öka volymen och dra fördel av stordrift. Småskaligheten har dock sina egna fördelar, som till exempel kan relateras till flexibilitet, mångfald, individualitet och resursvisdom.
Kanske vi ibland borde stanna upp för att tänka på vad effektivitet egentligen är. Är det verkligen effektivt att fokusera på att sänka enhetskostnaderna om nackdelen med att låsa sig till en viss storskalig process eller ett sätt att arbeta är att man förlorar mångfalden i naturen, maten och verksamheten eller enbart producerar massa?
Intellektuellt ägande
Många av oss har fjärmat oss mentalt från livsmedelssystemet. Vi upplever att vi själva inte har så stor stor roll i eller inflytande på livsmedelssystemet – någon annan någon annanstans fattar besluten för oss. Effekten av ens egna handlingar och val är inte lätt att se om man inte förstår hela livsmedelssystemet och inte känner sig som en del av det. Faktum är dock att till exempel lokaliteten i livsmedelssystemet inte kan skapas av någon annan än oss själva. Även mycket annat är möjligt om vi övergår till att ta livsmedelssystemet i egna händer. Lösningen är att identifiera sin egen potential och också att känna sitt eget ansvar.
Vad vi behöver är mer aktivt matmedborgarskap på alla plan ̶ som matkonsumenter, producenter, tillverkare och säljare. Alla som aktivt arbetar för att forma livsmedelssystemet till det bättre och uppmuntrar andra att göra detsamma kan kalla sig aktiva matmedborgare.
Modet att prova på nytt
Det är lätt att fastna i gamla hjulspår. Vi tycker att det är bäst, lättast och säkrast att göra som vi har gjort tidigare ̶ förändringar upplevs ofta som riskabla, eller åtminstone besvärliga och krångliga. Eller kanske tänker vi inte alls utan bara går på autopilot och följer bekanta stigar. Förändring sker inte av sig självt.
Ett nytt verksamhetssätt kräver mod, entusiasm och vilja. Flexibilitet, vilja att experimentera och att tillåta misslyckanden behövs likaså. Att närma sig saker från en ovanlig synvinkel eller tänka utanför ramarna är också viktigt. Dessa är egenskaper som är värda att utveckla, eftersom vi kommer att gå miste om många möjligheter om vi håller oss till det som alltid har varit tidigare.
Sätten är många
Under projektet och genom att diskutera med de åländska aktörerna inom livsmedelssystemet har det blivit klart att många olika praktiska medel för näringsutvinning och återvinning – små som stora – och för att förändra livsmedelssystemet, redan existerar och tillämpas. Krutet måste inte alltid uppfinnas på nytt.
Värdeekonomin
Helhetsvision och delning
Kraften i litenhet
Intellektuellt ägande
Modet att prova på nytt
Sätten är många!