Orklas potatisbearbetningsanläggning och den lokala mjölkgården Haga Kungsgård har inlett ett samarbete mellan fabrikens biogasanläggning och gården, genom återvinning av kogödsel och rötning från biogasprocessen. Christer Söderström, fabrikschef på Orkla och Kristoffer Lundberg på Haga Kungsgård konstaterar att samarbetet gynnar bägge parter och samtidigt innebär att näringsämnena förblir i omlopp i sitt eget område.

Restaurangägaren Johanna Dahlgren berättar att man på Pub Stallhagen bearbetar bioavfallet genom Bokashikompostering. Slutprodukten från Stallhagens Bokashi använder Sven och Lotta Sjölund på sin lokal ekologiska gårds åkrar. Båda parter tycker att samarbetet är fungerande och nyttigt – och näringsämnena stannar kvar i omlopp i sitt eget livsmedelssystem.

Jesper Svanfelt, VD för Svinryggens Deponi, anser att ett slutet, självförsörjande livsmedelssystem – i vilket avfallshantering och produktion av förnybar energi utgör viktiga delar – är fullt möjligt. Någon måste bara vara den första och visa att det fungerar. Därefter kan man ta itu med att hantera praktiska utmaningar, såsom det för närvarande saknade distributionsnätet för biobränslen.

Jennifer Sundman på Mattas gårdsmejeri berättar att vasslen från det lilla mejeriet levereras till den närliggande grisgården Nygårds skogsgrisar. Henrik och Ann Sundberg från Bolstaholms gård berättar å sin sida att gårdens kogödsel används som gödselmedel inte bara på deras egna utan också på granngårdens åkrar.

Bolstaholm gård föder upp Charolais nötkreatur som upprätthåller den biologiska mångfalden och ett öppet landskap, där de betar på 52 hektar naturbetesmarker. Köttet säljs till konsumenterna direkt från gården. Henrik och Ann Sundberg menar att även en relativt liten gård kan drivas lönsamt genom att öka graden av förädling och direktförsäljning. Småskaligheten möjliggör fokusering på djuens och naturens välmående, och betande kor är en viktig del av naturens näringscykel i dess eget kretslopp.

Mattas Gårdsmejeri är småskaligt, eftersom gården i genomsnitt endast har fem mjölkkor, plus kalvar och ungdjur. Bland dem finns flera kor av finländsk lantras. Småskaligheten gör det lättare för djuren att röra sig fritt året om. Entreprenören Jennifer Sundman berättar också att det därmed är lättare att fokusera på kvalitetskontrollen, vilket gör det säkrare att använda opastöriserad mjölk som råvara för produkterna – vilket i sin tur minskar energiförbrukningen under produktionsprocessen.

Svinryggens Deponi planerar en ny biogasanläggning för Åland. VD Jesper Svanfelt menar att fördelen med en liten biogasanläggning till exempel kan vara att det är lättare att få in renare bioavfallsströmmar utan plast och andra fraktioner som inte ingår i biogasprocessen, och då orsakar de inte problem i slutprodukten. Jesper anser att ett decentraliserat biogasnät i mindre skala är fullt möjligt, så länge man för slutprodukterna – biogas och rötning – kan planera och implementera applikationer och distribution.

Ålands Centralandelslags mejeri ÅCA är mycket litet jämfört med stora mejerier. VD Joakim Blom berättar att en av fördelarna med litenhet har att göra med svinnet; eftersom processen rent konkret är så kort, skapas väldigt lite svinn.

Axganaktivisten och den passionerade förespråkaren för åländsk mat, Johan Mörn, befarar att livsmedelssystemets lokalitet riskerar att försvinna om vi inte själva upprätthåller det. Han konstaterar också att lokala alternativ ibland är svåra att hitta i affärernas stora urval. Han föreställer sig också olika möjligheter att stärka det lokala livsmedelssystemet ur matkonsumenternas perspektiv, till exempel lokala ”kylaffärer” och byrestauranger och -butiker som etableras i samband med skolor eller äldreboenden.

Peter Holm, utbildningschef på Saltviks kommun, säger att Saltviks kommuns livsmedelstjänster vill köpa lokala råvaror och produkter, även om de är något dyrare. Lokaliteten gör det också möjligt för kockarna att flexibelt och självständigt bestämma sig för att använda lokala ingredienserna under varje säsong.

Sue Holmström, VD för Ålands Producentförbund, menar att det behövs en ansenlig mängd externa insatsvaror i livsmedelssystemet: till exempel bränsle, reservdelar till maskiner, gödselmedel och foder. Det höga beroendet av importerade insatsvaror gör livsmedelssystemet mer sårbart – vilket COVID 19-pandemin synliggjorde. Hon anser att det på Åland skulle vara fullt möjligt att öka självförsörjningen, åtminstone vad gäller foder.

Pub Stallhagens Johanna Dahlgren menar att vi väldigt enkelt agerar som vi alltid har varit vana vid att agera. Hon noterar att man för att åstadkomma förändringar behöver öka medvetenheten och presentera exempel på att ett lokalt cirkulärt livsmedelssystem är genomförbart och inte nödvändigtvis svårt.

Tony Cederberg, amanuens vid Husö biologiska station vid Åbo Akademi, anser att man för att reducera livsmedelsproduktionens vattenpåverkan borde förändra strukturer och verksamhetsmodeller, snarare än att fokusera på att hitta enkla och snabba lösningar för att kamouflera större problem. Tony nämner att till exempel gipsbehandlingen av åkrar är ett enkelt och effektivt sätt att minska näringsbelastningen från åkrar, men att det inte kan vara en långsiktig lösning för att förbättra vattendragens tillstånd.

Joakim Blom, VD för Ålands Centralandelslags mejeri ÅCA, tycker att det vore vettigt att kunna sälja ”linjebyteyoghurt” – en yoghurt med blandad smak som uppstår mellan produktionslinjer – istället för att den som nu går till fabrikens biogasanläggning. Här blir emellertid märkningen ett hinder, eftersom innehållet i linjebyteyoghurten varierar, till skillnad från den egentliga yoghurten med bara en smak. Kunde märkningen vara flexibel?

Annette Häger-Ahlström berättar att hon har odlat i 50 år men först nyligen lärt känna begreppet permakultur. Hon har prövat på det och tyckt att det fungerar. Annette betonar verkligen vikten av att inte blint hålla fast vid metoder baserade på lång erfarenhet – man kan alltid lära sig något nytt och utvecklas.

Boskapen på gården Bolstaholm betar på naturbetesmarker. Henrik och Ann Sundberg förklarar att kreaturen på detta sätt upprätthåller den biologiska mångfalden och ett öppet landskap samtidigt som de får bete sig på sitt artspecifika sätt. Fördelarna är många. Ann och Henrik konstaterar att det trots detta tillämpas alldeles för lite i den nuvarande formen av boskapsuppfödning, eftersom det ofta upplevs som krångligt.

Maija Häggblom, ordförande i Föreningen Ålandsfåret, förklarar hur mångsidig och härdig den åländska fårrasen är. Allt från fåret kan användas, eftersom både dess ull och kött håller mycket hög kvalitet och även hornen kan användas. Som en blygsam och bra foderanvändare är den också väl lämpad för att sköta naturbetesmarker. Rasen är på grund av sin livliga och nyfikna natur kanske lite mer arbetsam än många andra raser. Den är också något mindre i storlek än många andra raser och passar därför inte heller lika bra slakteriernas standarder. Faktum är att denna inhemska ras idag är underutnyttjad eftersom den inte alltid platsar inom ramen för det nuvarande livsmedelssystemet.

Hammarudda gård har konstruerat våtmarker invid havet för att förhindra utsläppet av näringsämnen i Östersjön.

Hos Brändö Lax främjas näringsämnenas kretslopp genom att fisken matas med s.k Östersjöfoder och genom att förflytta odlingen till ytterskärgården.

Sven och Lotta Sjölund använder i sin ekologiska grönsaksodling många olika sätt att förbättra näringscykeln, till exempel kvävefixeringsanläggningar, vinterväxtlighet och lokalt producerad kompostgödsel.

I supermarket Kantarellen förvandlas produkter som håller på att bli gamla om möjligt till produkter i servicedisken eller också försöker man påskynda deras försäljning med hjälp av kampanjer. Produkter doneras också till Matbankens matdistribution.