LIVSMEDELSSYSTEM

Vad är ett livsmedelssystem?

Ett livsmedels- eller matsystem består av alla de tjänster, aktörer, institutioner, regler och så vidare som behövs för att vi ska få mat på bordet och som på olika sätt påverkar det vi äter. Systemet utgörs därmed av allt från jordbrukare till grossister, restauranger, den jordbrukspolitik som förs, de som transporterar maten och matbloggare.

Feb 26, 2020

Lite förenklat kan man säga att ett livsmedelssystem alltid vilar på tre byggstenar: utbud och efterfrågan, marknader samt insatsvaror och tjänster. Utbud och efterfrågan utgör själva kärnan i alla livsmedelssystem och består av de som äter maten samt de som producerar den. Om det inte finns en efterfrågan på eller eller utbud av livsmedel skulle vi inte ha något livsmedelssystem alls eftersom det varken skulle produceras eller konsumeras någon mat.

Marknaderna i ett livsmedelssystem gör att de som producerar livsmedel och de som efterfrågar mat lättare hittar varandra, till exempel grossister och matbutiker. Vid sidan av de som producerar, förädlar eller säljer livsmedel behövs även en stor mängd insatsvaror och tjänster för att livsmedelssystemet ska fungera. Det behövs någon som står för energi, avfallshantering, transport och logistik, förpackningar samt alla de insatsvaror i form av maskiner, kemikalier och utsäden som behövs inom jordbruket.

OLIKA TYPER AV LIVSMEDELSSYSTEM
Hur ser då ett livsmedelssystem ut? Svaret är att de kan se ut på många olika sätt, till exempel som en lång kedja eller som ett nät.

I dag är livsmedelssystem som ser ut som en kedja vanligast, där alla aktörer har tydligt avgränsade och specialiserade roller. I ena änden av kedjan finns jordbrukarna som producerar råvaror. Råvarorna förädlas av olika livsmedelsföretag, transporteras sedan vidare till grossister som i sin tur säljer maten vidare till restauranger, kaféer och mataffärer.

I det här systemet går sällan någon av aktörerna utanför sin specifika roll. Jordbrukaren producerar bara råvaran – det vill säga det sker varken någon förädling eller försäljning på gården och insatsvaror i form av exempelvis gödsel och energi köper de. På samma sätt odlar heller inte till exempel restauranger, kaféer eller konsumenter sin egen mat, utan de förlitar sig på grossister och mataffärer.

Eftersom rollerna i det linjära systemet är så avgränsade har de olika aktörerna i princip bara kontakt med dem som ligger närmast dem i kedjan. Jordbrukare har till exempel väldigt lite direktkontakt med livsmedelsbutiker, vi som äter maten stöter sällan eller aldrig på de jordbrukare som odlar vår mat och restaurangerna har ingen kontakt med dem som förädlar råvarorna.

I ett livsmedelssystem som är nätformat är rollfördelningen mellan de olika aktörerna luddigare, specialiseringen mindre uttalad och antalet renodlade mellanhänder färre. I stället flyter de olika rollerna ihop, alla aktörer har direktkontakt med varandra och vägen maten tar från jordbruket till vårt middagsbord är inte alls lika lång som i det kedjeformade livsmedelssystemet.

Till exempel förädlar till viss del jordbrukarna sina produkter, sköter transporten av dem samt säljer och marknadsför sina varor direkt till konsumenter eller restauranger. Även de företag som förädlar råvarorna kan hoppa över mellanhänderna och sälja direkt till restauranger och konsumenter. Dessutom kan jordbrukare producera sin egen energi och gödsel och “ätarna” kan odla sin egen mat i stället för att alltid köpa den.

Förutom att de olika rollerna flyter ihop med varandra sker det betydligt mer direktkontakt mellan olika aktörer i det nätformade livsmedelssystemet, vilket gör att transparensen i hela systemet ökar. Till exempel har ätarna betydligt mer direktkontakt med de aktörer som odlar, förädlar och transporterar maten, vilket innebär att de får bättre insyn i var deras mat kommer från samt hur den produceras, förpackas och transporteras.

FÖRDELARNA MED ETT MINDRE LINJÄRT SYSTEM
Behöver dagens livsmedelssystem blir mer nätformat? Har det linjära, kedjeformade livsmedelssystemet spelat ut sin roll? Ja, det tycker åtminstone vi. Den snabba tekniska utvecklingen skapar nya affärsmodeller i många olika branscher, inklusive de som utgör kärnan i vårt livsmedelssystem.

Till exempel innebär digitaliseringen och nya sätt att kommunicera att både jordbrukare, producenter och grossister får helt andra möjligheter att rikta sig direkt till konsumenterna. Andra tekniska framsteg gör att jordbrukare lättare kan bli självförsörjande på både energi och gödsel. Den tydliga rollfördelningen suddas därmed ut och jordbrukarna går från att enbart vara råvaruproducenter till att både föräldra och sälja sina grödor samt producera flera av sina viktigaste insatsvaror själva.

Dagens konsumenter ställer också helt andra krav på livsmedelssystemet än tidigare. För de flesta av oss handlar vårt ätande om långt mer än att bara få i oss näring. Vad vi har på middagsbordet har blivit en viktigt del av vår identitet – ett sätt att påverka, ta ställning och uttrycka vem vi är. Därför vill många av oss veta exakt var maten kommer från samt hur den produceras och transporteras till våra matbord. Vi vill att det ska finnas en stor transparens i livsmedelssystemet.

En av de stora nackdelarna med dagens linjära livsmedelssystem är att transparensen är väldigt liten. Den kedja som utgör livsmedelssystemet är både lång, komplex och spänner ofta över ett stort antal länder. Dessutom sker det väldigt lite direktkontakt mellan de specialiserade aktörer som ligger långt ifrån varandra i kedjan. Därför är det väldigt svårt för en enskild aktör att få en överblick över hela systemet. Till exempel är det nästan omöjligt för oss konsumenter att veta var maten kommer från, hur den produceras och hur frakten ser ut i de olika leden.

Jämför den här med den höga transparensen i ett mer nätformat livsmedelssystem, där specialiseringen är mindre uttalad, där direktkontakt mellan de olika aktörerna är vanligare och där vägen från producent till slutkonsument är betydligt kortare. I ett system där det är vanligare att konsumenter köper sin mat från jordbrukare – som dessutom producerar sin egen energi och sitt eget gödsel – ökar konsumenternas möjligheter att känna till allt de behöver veta om den mat de äter.

Ett nätformat livsmedelssystem är också bättre lämpat för att möta de stora miljöutmaningar vi står inför, som den minskade biologiska mångfalden, utarmningen av våra jordbruksmarker, övergödningen av våra hav och klimatförändringen. Det linjära livsmedelssystemet är bra på att producera stora mängder mat till en låg kostnad och göra maten tillgänglig för ett stort antal människor. Men på samma gång leder det här väldigt specialiserade och industriella sättet att producera, förädla, transportera och sälja livsmedel till överkonsumtion, att vi slösar med vår mat, att miljön belastas väldigt hårt och att det uppstår stora ojämlikheter mellan de olika aktörerna i livsmedelssystemet. Dagens jordbrukare har till exempel hamnat i en ganska svag position både i förhållande till de som köper deras grödor och de som säljer olika insatsvaror.

Ett nätformat livsmedelssystem har enligt oss betydligt bättre förutsättningar att lösa de här stora miljöutmaningarna vi står inför. Vi tror att ett mer cirkulärt livsmedelssystem är det absolut bästa sättet att minska hela systemets klimatavtryck, bidra till en ökad biologisk mångfald, stoppa övergödningen av haven, minska användningen av plast, öka andelen förnybar energi, minska transporterna och komma tillrätta med det stora matsvinn vi ser i dagens system.

Vad är en matmedborgare?

Du behöver inte uppskatta god mat, tycka om att vara i köket eller ens veta vad det är för skillnad mellan en kålrot och rotselleri för att kvalificera dig som en matmedborgare. Eftersom vi alla äter är vi alla matmedborgare, vare sig vi vill eller inte. Däremot kan det hända att du inte är en speciellt aktiv matmedborgare.

Vad är ett livsmedelssystem?

Ett livsmedels- eller matsystem består av alla de tjänster, aktörer, institutioner, regler och så vidare som behövs för att vi ska få mat på bordet och som på olika sätt påverkar det vi äter. Systemet utgörs därmed av allt från jordbrukare till grossister, restauranger, den jordbrukspolitik som förs, de som transporterar maten och matbloggare.

Vad är ett näringskretslopp?

Tillgång till kväve och fosfor är en förutsättning för att det ska finnas liv på jorden. Utan de här två näringsämnena klarar sig varken människor, djur eller växter. I ett normaltillstånd, det vill säga där människan inte rubbat ekosystemet, återanvänder naturen hela tiden de här näringsämnena. Näringskretsloppet är naturens egen cirkulära ekonomi – ett slutet system där alla näringsämnen alltid hamnar där de behövs och där allt alltid återanvänds.

Välmående livsmedelssystem

Varför behöver vi förändring?

Vad är ett välmående livsmedelssystem?

Om Projektet

Varför Åland?

Lyssna på podcasten

Projektkontakt

Patricia Wiklund

patricia.wiklund@invenire.fi

+358 40 8228 848

Powered by Invenire

Hungry for Saltvik drivs av Invenire Market Intelligence Ab

Vårt mål på Invenire är att få fart på livskraftiga livsmedelssystem – system som, både tack vare sin utformning och struktur, kan ha positiva effekter, skapa nya möjligheter och få både människor, företag och samhällen att blomstra.

doorbell@invenire.fi | www.invenire.fi